Det är nåt speciellt med regn på kvällarna när det är mörk ute. Framförallt på hösten. Det är lite skrämmande men samtidigt så mysigt med ruskvädret. Jag får en skön känsla i mig när jag hör regnet smattra på taket och ser vinden göra vågor på vattnet. När jag gick hem från Caisa nyss var det exakt sånt här väder. Det liksom tränger in i alla ens kläder, och man längtar bara till att få komma in. Samtidigt som man ser allting med andra ögon i detta väder. De behöver inte betyda till det fulare, nej, i detta fallet var det lugnande. 
       Här kommer lite bilder från min lilla promenix innan. Åh jag skulle så gärna vilja ha en bra kamera, å lära mig ta fina bilder. Men får la se om jag kan lägga undan lite å köpa en snart..